Metylendifenyldiisocyanat , allmänt förkortat som MDI, klassificeras inte som cancerframkallande av de ledande internationella och amerikanska tillsynsorganen. International byrå for Research on Cancer placerar MDI i grupp 3, vilket innebär att ämnet inte är klassificerbart med avseende på dess cancerogenicitet för människor, och United States Environmental Protection Agency har placerat MDI i grupp D under samma icke klassificerbara beteckning. Det primära dokumenterade hälsoproblem som är förknippat med metylendifenyldiisocyanat är inte cancer utan luftvägsensibilisering, vilket kan leda till arbetsrelaterad astma hos arbetare som upprepade gånger exponeras för luftburna koncentrationer över rekommenderade exponeringsgränser.
Resten av denna artikel går igenom hur dessa klassificeringar uppnåddes, vad de faktiska hälsodata visar, hur metylendifenyldiisocyanat kan jämföras med relaterade diisocyanater i denna fråga, och vilka exponeringskontrollåtgärder som används i anläggningar som tillverkar eller bearbetar denna kemikalie.
Flera oberoende organ har granskat tillgängliga data om toxikologi och epidemiologi metylendifenyldiisocyanat under flera decennier, och var och en har kommit fram till en liknande slutsats angående cancerklassificering.
Internationella byrån för cancerforskning granskade första gången metylendifenyldiisocyanatdata 1979 och uppdaterade sin utvärdering 1999, och drog slutsatsen att den tillgängliga bevisningen var otillräcklig för att klassificera föreningen som ett humant cancerframkallande ämne. Detta placerar metylendifenyldiisocyanat i grupp 3 i IARC-systemet, en kategori som är reserverad för ämnen där befintliga data inte tillåter en bestämning i någon av riktningarna, snarare än en kategori som bekräftar säkerhet eller bekräftar risk.
Separat utvärderade United States Environmental Protection Agency metylendifenyldiisocyanat genom sitt program för Integrated Risk Information System och tilldelade det till Grupp D, dess egen beteckning för ämnen som inte är klassificerbara med avseende på cancerframkallande egenskaper hos människor på grund av otillräckliga eller inkonsekventa data från djur- och humanstudier.
| Agency | Klassificering | Mening |
|---|---|---|
| IARC | Grupp 3 | Ej klassificerbar med avseende på cancerframkallande egenskaper hos människor |
| US EPA | Group D | Ej klassificerbar med avseende på cancerframkallande egenskaper hos människor |
| US NTP | Ej listad | Ingår inte i rapporten om cancerframkallande ämnen |
Medan cancerfrågan avgörs till förmån för en icke klassificerbar beteckning, har metylendifenyldiisocyanat ett väldokumenterat och mycket mer omedelbart hälsoövervägande, vilket är dess förmåga att fungera som andnings- och hudsensibilisator. Upprepad exponering för inandning över rekommenderade gränsvärden kan utlösa yrkesrelaterad astma hos en undergrupp av exponerade arbetare, och denna effekt känns igen i alla diisocyanater i familjen, inklusive toluendiisocyanat och hexametylendiisocyanat.
En långsiktig industriövervakningsstudie som täckte arbetsplatser över hela Nordamerika och Europa samlade in mer än sju tusen luftprover mellan 1998 och 2020 vid anläggningar som tillverkar eller hanterar metylendifenyldiisocyanat. Resultaten visade att åttio procent av de uppmätta koncentrationerna var under 0,01 milligram per kubikmeter och nittiotre procent var under 0,05 milligram per kubikmeter, vilket tyder på att modern industrihygien håller den stora majoriteten av exponeringar på arbetsplatsen väl under erkända gränser.
Tillsynsmyndigheter och professionella organ har satt gränsvärden för luftburen exponering specifikt för att hantera sensibiliseringsrisken snarare än cancerrisken, eftersom sensibilisering är den effekt som har det tydligaste dosförhållandet i den tillgängliga forskningen.
| Organisation | Gränstyp | Värde |
|---|---|---|
| OSHA | 8 timmars tidsvägt genomsnitt | 0,02 ppm |
| NIOSH | Rekommenderad exponeringsgräns | 0,005 ppm |
| ACGIH | Tröskelgränsvärde 8 timmar i medeltal | 0,051 mg per kubikmeter |
Metylendifenyldiisocyanat diskuteras ofta tillsammans med toluendiisocyanat, eftersom båda är industrikemikalier med stor volym som används för att tillverka polyuretanprodukter. När det gäller den specifika frågan om cancerogenicitet har de två föreningarna fått olika utvärderingar från IARC genom åren.
Denna distinktion är viktig för alla som jämför säkerhetsdatablad eller teknisk litteratur över isocyanatfamiljen, eftersom de två kemikalierna ibland diskuteras tillsammans även om deras respektive cancerklassificeringar inte är identiska.
Eftersom sensibilisering snarare än cancer är det operativa problemet, koncentrerar anläggningar som tillverkar, lagrar eller bearbetar metylendifenyldiisocyanat sina industriella hygienprogram på att minimera luftburen koncentration och hudkontakt snarare än på cancerspecifika kontroller.
Vanlig praxis vid produktions- och nedströmsbehandlingsanläggningar inkluderar lokal frånluftsventilation vid blandnings- och hällstationer, slutna överföringssystem för vätskehantering och kontinuerlig eller periodisk luftövervakning för att bekräfta att koncentrationerna håller sig inom gränserna som sammanfattats ovan.
Arbetare som hanterar metylendifenyldiisocyanat direkt använder vanligtvis kemikalieresistenta handskar, skyddskläder som begränsar hudkontakt och, vid högre exponeringsuppgifter som sprayapplicering, tillförd luft eller filtrerande andningsskydd klassade för isocyanatångor och aerosoler.
Internationella byrån för cancerforskning, som verkar under Världshälsoorganisationen, placerade metylendifenyldiisocyanat i grupp 3, vilket innebär att tillgängliga bevis inte är tillräckliga för att klassificera det som cancerframkallande för människor i någon riktning.
Den primära dokumenterade risken är respiratorisk sensibilisering, som hos en delmängd av exponerade individer kan utvecklas till arbetsrelaterad astma efter upprepad exponering över rekommenderade gränsvärden.
Båda delar oro för sensibilisering, även om toluendiisocyanat har en annan cancerklassificering än IARC baserat på djurdata, medan metylendifenyldiisocyanat förblir i den icke klassificerbara kategorin. Metylendifenyldiisocyanat har också lägre ångtryck, vilket generellt minskar luftburen exponering under liknande hanteringsförhållanden.
Vissa inhalationsstudier av gnagare noterade lungförändringar vid exponering för höga doser, men IARC-arbetsgruppen drog slutsatsen att resultaten inte med säkerhet kunde tillskrivas den kemiska sammansättningen av metylendifenyldiisocyanat i sig snarare än till en allmän partikelavsättningseffekt, vilket är en del av varför klassificeringen fortfarande inte är klassificerbar snarare än bekräftad cancerframkallande.
Anläggningar i USA hänvisar vanligtvis till OSHA:s tillåtna exponeringsgräns på 0,02 ppm som ett 8 timmars tidsvägt genomsnitt, medan vissa väljer att följa den mer konservativa NIOSH rekommenderade exponeringsgränsen på 0,005 ppm för extra skydd.
Covestro 44V20 L Polymeric MDI Drum Grade är et...
Covestro 44V20 L Polymeric MDI IBC Container Gr...
WANOL F3156A Polyeterpolyol är en högpresterand...
WANOL F3147D Polyeterpolyol är en premiumpolyet...
Vince WhatsApp/wechat: +86-18606281799
Email: vince@domi-industrial.com
Simon WhatsApp/wechat: +86-18606288870
Email: simon@domi-industrial.com
Upphovsrätt © DOMI (HK) INDUSTRIAL CO., LIMITED Alla rättigheter reserverade. Polyurethane Raw Material Manufacturer Polyurethane Chemical Factory
